Nu kliver den fram, vår nya regering från ultrahögern. Efter att Netanyahu vunnit valet på en rasistisk slutspurt i de sista 24 timmarna, när han varnade att araberna kommer “ut i drös och röstar” och att folk måste därför “rädda högern” får vi nu se hur regeringen är uppbyggd. Isak “Buji” Herzog från arbetarpartiet sa samma dag att det var en “Netanyahus cirkus”. Som cirkusartist är jag förstås förnärmad. Om man däremot ser på cirkusens, clownernas och karnevalens historia finns det mer en än uns likhet i detta. Dessa fenomen är till sin natur subversiva, vänder upp och ner på innebörder, tyngdkrafter och föreställningar om vad kroppen, värderingar eller samhället kan göra eller är till för. För att sedemera fylla dem med ny mening och liv, när det görs väl kan vi inte låta bli att skratta, förundras eller se saker från en ny synvinkel. Nu är subversionen av innebörd hos regeringen snarare orwellsk än karnavalmässig, men likaså subverterar de sakers innebörd.
Ta en ekonomiminister som har suttit i fängelse för korruption till exempel, Arieh Deri har ju subverterat meningen hos landets ekonomi till att bli en fråga om hans personliga ekonomi. Eller vice utrikesminister Tzipi Hotovel (i stilenlig arrogans har Netanyahu utsett sig själv även som utrikesminister) som vill få världen att gå med på att Israel har rätt att annektera västbanken, hon subverterar ju meningen med relationer till andra länder till att betyda att hon inte ha vill ha dessa relationer. Miri Regev som kulturminister har försäkrat oss om att hon ska censurera allt hon kan, med andra ord arabiska och vänsterperspektiv i kulturen. Hur nära det här perspektivet är till “när jag hör ordet kultur börjar jag leta efter min revolver” får ni bedöma själva, men man måste ju hålla med om att hon subverterar kulturens mening genom att tvinga fram enbart den sorts kultur hon själv godkänner. Justitieministern Shaked Ayelet menar att det hon ska ägna sig åt är att begränsa högsta domstolens makt och därmed försöka underminera den sista myndighet som försöker att ha någon form av lagar som fungerar på västbanken. Ibland sätter denna domstol till och med ned foten mot vissa illegalt byggda bosättarutposter, till exempel genom att avslöja den klassiska bosättartaktiken att förfalska byggtillstånd. Därmed försöker hon subvertera den demokratiska principen om en självständig juridisk myndighet och såklart principen om alla människors lika värde- men den sista principen gäller ju hela regeringen så där är hon ju i gott sällskap. Som pappa blir jag dock allra mest äcklad av tanken som Naphtali Bennet som utbildningsminister, nu kommer han alltså försöka förvandla, eller subvertera, myndigheten till ett nationalreligiöst hjärntvättningsapparad i egen avbild. Att säga att det är farligt att barnen ska behöva ta till sig hans ultranationalism som sanning är en avgrundsdjup underdrift.
Mer cirkus blir det knappast i politiken. Det har Buji rätt i. De subverterar tillsammans helt enkelt allt som är viktigt i en demokrati. Allt som är kvar är principen om att majoriteten bestämmer. Det är just den enda punkten där hoppet finns. En stark opposition, en ny enad majoritetsarabiskt parti och en proteströrelse som möjligtvis kan återupplivas är det enda hoppet. De leder endast denna skräckkabinett med 61 mandat mot 59.
Än kan sakers mening subverteras än en gång. Kanske denna gång i karnevalens och cirkusens rätta anda. Enligt den tar man maktförhållanden och ställer dem på huvudet i stället för att befästa dem med billiga subverteringar av allt som är gott här i landet.
Ta en ekonomiminister som har suttit i fängelse för korruption till exempel, Arieh Deri har ju subverterat meningen hos landets ekonomi till att bli en fråga om hans personliga ekonomi. Eller vice utrikesminister Tzipi Hotovel (i stilenlig arrogans har Netanyahu utsett sig själv även som utrikesminister) som vill få världen att gå med på att Israel har rätt att annektera västbanken, hon subverterar ju meningen med relationer till andra länder till att betyda att hon inte ha vill ha dessa relationer. Miri Regev som kulturminister har försäkrat oss om att hon ska censurera allt hon kan, med andra ord arabiska och vänsterperspektiv i kulturen. Hur nära det här perspektivet är till “när jag hör ordet kultur börjar jag leta efter min revolver” får ni bedöma själva, men man måste ju hålla med om att hon subverterar kulturens mening genom att tvinga fram enbart den sorts kultur hon själv godkänner. Justitieministern Shaked Ayelet menar att det hon ska ägna sig åt är att begränsa högsta domstolens makt och därmed försöka underminera den sista myndighet som försöker att ha någon form av lagar som fungerar på västbanken. Ibland sätter denna domstol till och med ned foten mot vissa illegalt byggda bosättarutposter, till exempel genom att avslöja den klassiska bosättartaktiken att förfalska byggtillstånd. Därmed försöker hon subvertera den demokratiska principen om en självständig juridisk myndighet och såklart principen om alla människors lika värde- men den sista principen gäller ju hela regeringen så där är hon ju i gott sällskap. Som pappa blir jag dock allra mest äcklad av tanken som Naphtali Bennet som utbildningsminister, nu kommer han alltså försöka förvandla, eller subvertera, myndigheten till ett nationalreligiöst hjärntvättningsapparad i egen avbild. Att säga att det är farligt att barnen ska behöva ta till sig hans ultranationalism som sanning är en avgrundsdjup underdrift.
Mer cirkus blir det knappast i politiken. Det har Buji rätt i. De subverterar tillsammans helt enkelt allt som är viktigt i en demokrati. Allt som är kvar är principen om att majoriteten bestämmer. Det är just den enda punkten där hoppet finns. En stark opposition, en ny enad majoritetsarabiskt parti och en proteströrelse som möjligtvis kan återupplivas är det enda hoppet. De leder endast denna skräckkabinett med 61 mandat mot 59.
Än kan sakers mening subverteras än en gång. Kanske denna gång i karnevalens och cirkusens rätta anda. Enligt den tar man maktförhållanden och ställer dem på huvudet i stället för att befästa dem med billiga subverteringar av allt som är gott här i landet.