Det finns saker som jag förstår och som jag inte förstår om SDs fasansfulla framgång i valet 2014.
En sak jag förstår glasklart för första gången att den där buttra, introverta, äcklad-min-på-tunnelbanan- främlingsrädslan inte egentligen är mindre farlig än den bombastiska flaggviftande huliganrasismen som man möter i mellanöstern. I Sverige måste de flesta rasister gå till tvivelaktiga internetsiter med anonyma inlägg för att skrika “gasa araberna” eller “gasa judarna” meda...n man här håller på med sånt på gatan.
Genomslaget för idéerna är dock svårare att förstå. Ett par tankar kring detta. Tankar som jag inte har några egentliga svar på.
Antingen är 13 procent av Sverige helt enkelt rasister. Även om jag inte har bevis för att motsäga detta verkar det ändå I så fall att de flesta lagt band på sin rasism tidigare, varför kommer de ut nu och röstar åt detta håll?
Om det är så som vänstern påstår och som jag tenderar att också tro, att det är de materiella förhållandena som ger SD vind I seglen. Att människor helt enkelt får det sämre och sämre med osäkra anställningar, lägre löner och sämre förmåner och därmed vill ha någon att skylla på. SD säger att det är invandrarnas fel och viola! Alla kommer ju må bra av att kasta ut dem.
I så fall undrar jag hela tiden varför vi inte ser en liknande vulgär populistisk rörelse på vänstersidan. Var är Europas Hugo Chavez? Någon bör ju se genom den lätta och börja rösta på de radikala. Det är ju inte heller så att Vänsterpartiet glömt bort och nämna utanförskapet och klasskillnader, industrinedläggning och arbetslöshet det är ju hela partiprogrammet! Varför växer inte de explosionsartat också?
Det kanske inte är klassfrågor som driver dem framåt. Det kanske är semantik. Kanske har SD knäckt koden till den latenta rasismen. Genom att byta ut ras mot kultur har man knäckt koden i hur man pratar. "Jag tycker inte om kulturblandning" är ok medan "jag tycker inte om rasblandning" är tabu, men man pratar om samma folkgrupper och samma individer i bägge fall. Som om “invandrarkritisk” är på något sätt kvalitativt annorlunda än det man egentligen menar: “mörkpigmentkritisk”. Hur låter de relaterade termerna “islamkritisk” eller “judekritisk” i dina öron? Sverigevänlig är också en spännande term, som om det skulle betyda något alls utan sin motsatts. “icke-svenskovänlig”.
Går folk på det? En efter en avslöjas deras företrädare vara (icke kodpratande) rasister och nazister. Det enda anledning man kan gå på att SD inte är rasister är för att man inte vill att de ska vara det. Att man inte vill se sig själv eller dem som rasister, trots att alla åsikterna pekar ditåt och man känner sig manad att rösta på ex-skinnskallarna. Man kan ju förstå på ett sätt. Det är ju jobbigt att se på sig själv. Särskilt för den som har som mål att skylla sin sunkiga situation på en annan folkgrupp.
En sak jag förstår glasklart för första gången att den där buttra, introverta, äcklad-min-på-tunnelbanan- främlingsrädslan inte egentligen är mindre farlig än den bombastiska flaggviftande huliganrasismen som man möter i mellanöstern. I Sverige måste de flesta rasister gå till tvivelaktiga internetsiter med anonyma inlägg för att skrika “gasa araberna” eller “gasa judarna” meda...n man här håller på med sånt på gatan.
Genomslaget för idéerna är dock svårare att förstå. Ett par tankar kring detta. Tankar som jag inte har några egentliga svar på.
Antingen är 13 procent av Sverige helt enkelt rasister. Även om jag inte har bevis för att motsäga detta verkar det ändå I så fall att de flesta lagt band på sin rasism tidigare, varför kommer de ut nu och röstar åt detta håll?
Om det är så som vänstern påstår och som jag tenderar att också tro, att det är de materiella förhållandena som ger SD vind I seglen. Att människor helt enkelt får det sämre och sämre med osäkra anställningar, lägre löner och sämre förmåner och därmed vill ha någon att skylla på. SD säger att det är invandrarnas fel och viola! Alla kommer ju må bra av att kasta ut dem.
I så fall undrar jag hela tiden varför vi inte ser en liknande vulgär populistisk rörelse på vänstersidan. Var är Europas Hugo Chavez? Någon bör ju se genom den lätta och börja rösta på de radikala. Det är ju inte heller så att Vänsterpartiet glömt bort och nämna utanförskapet och klasskillnader, industrinedläggning och arbetslöshet det är ju hela partiprogrammet! Varför växer inte de explosionsartat också?
Det kanske inte är klassfrågor som driver dem framåt. Det kanske är semantik. Kanske har SD knäckt koden till den latenta rasismen. Genom att byta ut ras mot kultur har man knäckt koden i hur man pratar. "Jag tycker inte om kulturblandning" är ok medan "jag tycker inte om rasblandning" är tabu, men man pratar om samma folkgrupper och samma individer i bägge fall. Som om “invandrarkritisk” är på något sätt kvalitativt annorlunda än det man egentligen menar: “mörkpigmentkritisk”. Hur låter de relaterade termerna “islamkritisk” eller “judekritisk” i dina öron? Sverigevänlig är också en spännande term, som om det skulle betyda något alls utan sin motsatts. “icke-svenskovänlig”.
Går folk på det? En efter en avslöjas deras företrädare vara (icke kodpratande) rasister och nazister. Det enda anledning man kan gå på att SD inte är rasister är för att man inte vill att de ska vara det. Att man inte vill se sig själv eller dem som rasister, trots att alla åsikterna pekar ditåt och man känner sig manad att rösta på ex-skinnskallarna. Man kan ju förstå på ett sätt. Det är ju jobbigt att se på sig själv. Särskilt för den som har som mål att skylla sin sunkiga situation på en annan folkgrupp.